Från och med i dag är jag en avundsjuk lärare

Svar till signaturen Välkommen till verkligheten, Ronneby, (”Lärarna är grundlurade”, BLT den 31 januari).
Det måste vara härligt att bo i Ronneby. Det är tydligen där man får den riktiga och sanna insikten i Verkligheten. Vi andra, som befinner oss i overklig- heten, kan bara se på och lyssna till vishetens röst, den som så fyndigt kallar sig för ”Välkommen till verkligheten Ronneby.”
det undertecknad trodde var verkligt skiljer sig avsevärt från beskrivningen av ovan nämnde förståsigpåare. Jag är lärare, och från och med i dag en väldigt avundsjuk sådan. Om jag flyttade till Verkligheten skulle min lön med matematisk säkerhet förbättras med sisådär 20 procent, enligt följande logik.
En gymnasielärare i Verkligheten har efter sju år, och runt 35 års ålder får man förmoda, uppnått en lön på nästan 27 000 kronor. Det är ungefär vad jag har i dag trots att jag är på väg mot de 60. Men det riktigt inbjudande med lärarkallet i Verkligheten är all ledighet. Bara 20 timmar arbete i veckan! Wow!
Här i overkligheten har vi 35 reglerade timmar, och de är i sanning fyllda med, förutom undervisning, allsköns möten, elevsamtal, föräldramöten, kompetensutveckling, inläsning, dokumenterande, utbildning, utvecklingsarbete, med mera. Inte en chans att hinna med förberedelsearbeten eller rättningar då inte. Det är därför vi har tio timmar i veckan extra, som kallas för förtroendearbetstid, och som man brukar ta till när resten av familjen har gått till vila. Och som allt som oftast inte räcker till.
Som lök på laxen har lärare i Verkligheten 14 veckors semester. Enkel matematik ger vid handen att en lärare i Verklig - heten på årsbasis arbetar 700 timmar. Vilket lyxliv. Vi overkliga lärare måste jobba de avtalade 1766 timmarna. Finns det några lediga jobb på Knut Hahn?
Å andra sidan verkar det inte alltför kul att vara ekonom eller ingenjör i Verkligheten. Ingen löneutveckling alls efter sex år. Finns det överhuvudtaget några ekonomer eller ingenjörer där i någorlunda mogen ålder, kan man undra? Förmodligen inte, för alla de jag känner till har från dubbelt så höga löner som jag, och uppåt. Men det är förstås här i overkligheten.
En sista intressant iakttagelse: lärarna i Verkligheten verkar vara totalt oförmögna att själva bilda sig en uppfattning om sin arbetssituation eller omvärlden. De är helt i händerna på sina illasinnade fackliga företrädare. Det är det enda som är bättre här i overkligheten: vår förmåga att observera omvärlden, att dra slutsatser och att tänka själva är, ännu så länge, oanfrätt. Jag stannar nog här ett tag till, och fortsätter drömma. Om högre lön, mindre stress, mindre elevgrupper, mera resurser. Helt orealistiskt.
Trulle från overklighetens Karlshamn