Oro inom kriminalvården

Nu har Lars Nylén, generaldirektör inom Kriminalvården, åter en gång visat sitt cyniska ansikte och maktfullkomlighet.
Är han rätt man för svensk kriminalvård?
Man kan undra när han i dessa ekonomiska tider tycker sig ha råd med dyra skrytbyggen, vilket fått till följd att budgeten överskridits med hela 5,4 miljarder.

Han tillsätter en utredning som skall göra en bedömning av situationen inom kriminalvården och innan den har gett sitt svar går Lars Nylén ut med vilka åtgärder som skall göras.
Vi fångar på nedläggningshotade anstalten i Karlskrona får via media detta besked.
Bör inte fångar och personal få denna information innan Lars Nylén går ut med det till media?

Nu har detta skapat oro hos fångar och deras anhöriga då de inte vet var de blir placerade, då största delen av fångarna här i Karlskrona är från Skåne och Blekinge.
Dessutom verkar häktet i Karlskrona ingå i dessa nerläggningsplaner, vilket kan uppfattas underligt då det är ett av de mest väl frekventerade häktena i landet.

Vem skall då ta konsekvenserna/ansvaret för Lars Nyléns härjningar med den svenska kriminalvårdens budget?
Jo, fångarna – med ett ännu sämre innehåll i vården, personal som blir arbetslös i en redan hårt drabbad region och skattebetalarna som får stå för notan.

Ur miljö och ekonomisk hänsyn kan det inte vara hållbart att man ökar transporter och riskerar att friställa ett antal kriminalvårdare.
Vem inbillar sig att de här nya, stora anstalterna skall göra oss till laglydiga och bättre människor?
Då får man skapa en bättre miljö på insidan, exempelvis den vi har här på Karlskronaanstalten där vi blir behandlade som människor och inte som rabiessmittade hundar för vi skall också ut i samhället en dag efter avtjänad tid.

Vi fångar känner vilket håll vindarna blåser.
Tänk er själva ett fängelse med 800 fångar med det modernaste övervakningssystemet.
Är det någon i vårt land som tror på den här förvaringen av människor, utan ett meningsfullt innehåll om vi skall ha en chans att komma tillbaka i arbetslivet och dra vårt lass till stacken.

Sedan kan jag undra varför kriminalvårdens ledning inte har en dialog med oss fångar.
?Det är (dock) vi som är inspärrade – inte de.
?Det är vi som skall flyttas – inte de.
?Det är våra barn som drabbas eftersom de får längre väg att åka.

Fånge 09/50
KVA Karlskrona