Pekoral från herulernas rike

Det var en gång ett land som beboddes av cirka 150 000 heruler. Landet ingick som en del i konungariket Svithiod och hade fått självstyrelse till viss del, vad avsåg sjuk-/tandvård och kommunikationer. Självstyret hade tillkommit i demokratiska val, där politiska partier utan åtskillnad lovade bra hälsovård och bra kommunikationer till undersåtarna. Medel för att uppfylla dessa goda löften var skatt, vilket undersåtarna skulle bidra med.
Åren gick och Herulien styrdes av den valda regionstyrelsen med viss framgång intill den dag då medlen, det vill säga skatteinkomsterna, började tryta. Under alla de lyckliga åren med bra sjukvård och goda kommunikationer hade dock Parkinsons lag införlivats som en del i politiken. Parkinsons lag innebar att man strävade efter att få flera medarbetare under sig samt också ordna nya förtroendeplatser till varandra. Detta hade förverkligats i val efter val och snart nog fanns 163 politiska befattningar med ersättare. För att hålla kontroll på sig själva hade man dessutom utsett fem revisorer från de styrande partierna.
Efter ett antal år och flera val uppstod ekonomisk ohälsa inom det fögderi som region- styrelsen hade att ansvara för. ”Vi måste ha råd till mera”, ropade man i korus.
Man utsåg därefter såväl regionråd som oppositionsråd utöver tidigare landstingsråd. Men medicinen hjälpte föga. När en tjänsteman, som var chefsekonom och ansvarig, påtalade brister i den ekonomiska förvaltningen ordinerade man en hälsokur för detta; avskeda chefsekonomen med omedelbar verkan. Trots detta kunde man inte komma tillrätta med den ekonomiska ohälsan som grasserade inom förvaltningen.
Även de egna revisorerna såg sig nödsakade att påtala brister så stora att man inte kunde föreslå beviljad ansvarsfrihet. Den ekonomiska ohälsan hade blivit så allvarlig att man inom regionstyrelsen måste finna ett remedium som kurerade sjukdomen omedelbart. Efter funderande hade man kommit på att om undersåtarna betalade mer skatt skulle det räcka till ut- lovade löften om bra hälsovård och bra kommunikationer samt också fler politiska befattningar, allt enligt Parkinsons lag.
I politisk enighet om bra sjukvård och bra kommunikationer till alla, beslutade man sedan i oenighet om höjning av skatt och utökning av ytterligare 13 politiska befattningar. Samtidigt antog man samfällt en slogan; Vi vill hälsa till alla i Herulien.
De val som följde därefter innebar att politikerna bytte stolar ett antal gånger och när medlen tröt var ordinationen den- samma som tidigare, mer skatt och fler politiker. Så fortsatte det intill den dag undersåtarna tröttnade och sa att man inte längre behövde någon regional styrelse. Herulerna levde dock ovetande om vad en i vardande storregion skulle innebära för prövningar.
Om någon läsare finner likheter med verkligheten är det en ren tillfällighet och ska ses som att fiktionen kan vara väl så realistisk.
Stellan Lundin
Ronneby