Varför så svårt att se och förstå?

Vad krävs egentligen för att förmå den politiska landstingsledningen i Blekinge att förstå betydelsen av Karlshamns sjukhus – att det inte skall vara ett dragspel för nedskärningar och besparingar och något som lika ständigt är ifrågasatt?
Jag och många, många andra vet inte och förstår snart inte hur de ansvariga resonerar.
Massvisa opinionsyttringar, som de många tusentals personer som skrev på krav för en väl fungerande ögonklinik, där bland annat gråstarroperationer skall kunna utföras, möts av tystnad. Det vill säga ointresse!

Landstingsmajoriteten rycker på axlarna åt den sedan länge pågående läkarflykten från sjukhuset, vilken inte är svår att förstå eftersom resurserna ständigt minskar vid sjukhuset när möjligheterna för läkarna att utvecklas och trivas begränsas.
Inte heller ringer det någon varningsklocka i politikernas öron med tanke på miljö- och kostnadskonsekvenserna genom det ökande antalet patienttransporter till och från Karlskrona.
För att inte tala om den ökade risk för sjuka patienter, som den längre färdvägen innebär.
Ögonkliniken, kardiologen, nedskärningarna av antalet operationer?–?och stoppet av dem under sommaren detta år – samt andra besparingsåtgärder, större och mindre vid sjukhuset, visar helt och fullt vad det är frågan om.
Antalet operationsknivar blir sannerligen inte fler i sjukhuset. Däremot politiska knivar, som undan för undan skär bort bitar av det sjukhus, som för övrigt är beläget nära ett stort antal industrier med sammanlagt tusentals anställda.

Jag har ofta undrat över vilka ekonomiska kalkyler som tillåts styra landstingets politiker när dessa tror att nedskärningar och inskränkningar av olika avdelningar i just Karlshamn blir ekonomiskt ”lönsamma” mot bakgrund av det nu nämnda.
Med permanent placerade läkare i Karlshamn, operationssalar för ögonsjukdomar?–?som verkligen är behövliga – med en välutrustad hjärtklinik, för att nämna några exempel är Karlshamnssjukhuset en resurs och inte en belastning för landstinget.

Utom då möjligen för dem, som satt sig i sinnet att fortsätta nedrustningen avdelning för avdelning. Möjligen långsamt men obevekligt, utan att i grunden backa från den målsättningen.
Är det en sådan sjukvård och sjukvårdspolitik vi skall ha i Blekinge?
Ett A- och ett B-lag för att tala fotbollsspråk, som jag väl känner?
A-lagsvård i östra Blekinge, B-lags i västra?
Det är sorgligt i överkant att landstingsledningen under flera år har låtit vårt sjukhus i Karlshamn bli strykpojke och alltså det ständiga besparingsmålet.

Ännu värre är det sedan när de ansvariga politikerna slår dövörat till allmänhetens/väljarnas åsikter och krav, alltså struntar i vad deras uppdragsgivare vill.
För oss i västra Blekinge har det under flera år varit mer regel än undantag att sjukhuset varit hotat på olika sätt.
Är det så konstigt att osäkerheten och ryktena om avveckling av den ena avdelningen efter den andra har skapat frustration, ilska och upprördhet?
Var finner vi motsatsen? Löftena om satsningar, utbyggnad, permanent placerade läkare och personalökning på de olika avdelningarna?

Däremot har vi kunnat konstatera att landstinget satsat pengar på en delvis lyxig renovering av exempelvis ögonkliniken i Karlskrona, jämte andra märkliga investeringar.
Varför ser inte landstingsledningen verkligheten? Varför skall Karlshamnssjukhuset ständigt attackeras och vara ifrågasatt?

Nathan Ingvarsson
Karlshamn