Bjerén: Om valet i Libyen

Enligt TT och media har det hållits demokratiska val i Libyen för första gången sedan kung Idris dagar.
Att det tog åtta månader att genomföra regimskifte i Libyen, trots Natos enorma eldkraft och Libyens svaga militära resurser, tyder på att dåvarande regeringen hade ett stort stöd i befolkningen.

Men i valet var alla anhängare av Jamahiriya, systemet under den nationellt revolutionära perioden 1969-2011, inte bara förbjudna att delta, utan föremål för skoningslös repression.
Tusentals sitter i interneringsläger där de förnekas alla rättigheter och tortyr är rutin. Libyen är en stridszon med checkpoints och brutala excesser av de Natostödda makthavarnas miliser.
Miljontals bojkottade valet och över hundra vallokaler fick stängas på grund av demonstrationer.

Natos bombningar, där svenska Jas-plan rekognoserade 40 procent av bombmålen, slog ut stora delar av infrastrukturen.
Från att ha haft Afrikas högsta levnadsstandard, fri utbildning och sjukvård och, trots ökenklimatet, en god självförsörjningsgrad av livsmedel, har Libyen förvandlats till en svag och osjälvständig vasallstat. Vilket inte var en oönskad bieffekt utan det medvetna syftet.
Enligt den internationella Fredsfondens Failed States Index (FSI) uppvisar Libyen den största registrerade nedgången i levnadsstandard hittills för något land.

Valen under Gadaffi döms à priori ut i västmedia eftersom han sägs ha varit diktator.
Att det hölls regionalval som tidigare ansetts fullt legitima, och att det styrande rådet valdes av folkförsamlingen, som innehöll företrädare för olika åsikter, spelar ingen roll.
Men valen under kung Idris på 1950 och 60-talen förklaras okej, trots att FN vägrade acceptera dem som rättvisa.

Under Idris regim svarade USA och Storbritannien genom sin militära närvaro för ordningen i det på papperet självständiga landet som då bestod av 90 procent analfabeter och var ett av jordens fattigaste länder.
Det nu genomförda så kallade valet i Libyen illustrerar hyckleriet bakom den av medvetandeindustrin i väst omhuldade stereotypen om demokrati och diktatur.

Genom att folken i de imperialistiska länderna i väst matas med denna falska tankekliché cementeras ett herrefolkstänkande.
Föreställningen att vi representerar en överlägsen demokratisk civilisation underlättar för de härskande monopolkapitalen i våra länder att få acceptans för att med våld härska över de undertryckta länderna samtidigt som det får folken på hemmaplan att sluta upp bakom deras styre .

Demokrati betyder folkvälde. Men är USA eller EU folkstyrda?
EU:s konstitution svarar inte ens formellt upp mot de statsrättsliga kriterierna för den parlamentariska demokrati som tidigare kanaliserade en del folkligt inflytande.
Det är storbolagen och finanskapitalet som bestämmer såväl i Imperiets hjärta som i dess underkuvade länder i periferin. Till vilka nu också Libyen hör.

Folkligt inflytande kan ta sig olika former i olika länder.
Självbestämmande är en förutsättning. Schablontänkande kan aldrig ersätta konkret analys av konkreta förhållanden. Men fördumma oss.
Ulf Bjerén
Karlskrona