- Opinion
- Insändare Sydöstran
- 2012-08-01 06:00
Skriv ut
Det stinker om regeringens ideologiska privatiseringsiver
Vad ger er rätt att sälja bilprovningen? Det undrar Kerstin i Fridlevstad i Sydöstran 18 juli.
Det kan vara värre än du anar Kerstin, ty frågan är väl om den här affären tål dagens ljus. Den som vet hur Trustoraffären utfördes på 1990-talet ser likheterna.
Hjärnan bakom den svindeln var en herre vid namn Joachim Posener. Till hjälp hade han två svenska stjärnor, Thomas Jisander och Peter Mattsson samt två engelska "gentlemen", Lindsay Smallbone och den utfattige och skuldsatte Lord Moyne.
Men Lord Moyne var ett namn som kunde öppna dörrar och tjäna som fasad för de svindlande affärer som nu skulle ta sin början. Kända banker som Lanschot i Luxemburg och Barclays i London utnyttjades för svindeln. Enligt svensk lag är det brottsligt att köpa ett företag med dess egen kassa.
Det är förskingring av bolagets medel och dessutom trolöshet mot huvudman att ta aktieägarnas pengar och använda för egen räkning. Trustors kassa innehöll 680 miljoner.
När svindeln uppdagades framgick av dokument från Barclays att Trustors ägare, Per-Olov Norberg, fått betalt för Trustoraktierna. Köpeskillingen som betalades ut av Lord Moyne kom från Trustors kassa.
Med andra ord hade man köpt bolaget med dess egna pengar! Allt detta kan den intresserade läsa i journalisten Gunnar Lindsteds bok, "Svindlande affärer." Boken delades ut till de drabbade aktieägarna som "extra utdelning" när de pengar som gick att rädda delades ut.
Jisander och Mattsson lagfördes i Sverige medan Joachim Posener, alias Joakim Rolfsson, alias Joe Falk lyckades gå under jorden, enligt beräkningar med 30 miljoner av Trustors kassa.
Han har ännu inte påträffats och det är väl inte orimligt att anta att Han kan ha ett finger med i det holdingbolag i skatteparadiset Cypern som äger Opus Group.
Kanske får finansmarknadsminister Peter Norman stå till svars om Bilprovningens utlånade 375 miljoner plötsligt skulle gå upp i rök. Hemlighetsmakeriet runt denna affär gör att den verkar skum.
Det stinker om den ideologiska privatiseringsiver som bedrivs av denna regering när man struntar i att bilägarna sannolikt dyrt får betala besiktningen av den käraste ägodelen i fortsättningen.
Är det egentligen någon skillnad att använda aktieägarnas pengar som i fallet Trustor eller att använda statens, det vill säga svenska folkets pengar, för att låta Opus Group lägga beslag på Bilprovningen? Även om det kallas lån?
V. Kristiansson
Bromölla
