Döden – en ny klassfråga???

Jag har idag läst att Landstinget i Blekinge vill ta ut en avgift för att vissa döda förvaras på bårhuset.?
Med detta beräknar man att tjäna cirka 1 miljon kronor om året och kostnaden skulle vara 1600 kronor per person.?

?Avgiften skulle dock endast drabba de sannolikt svagaste och ensammaste, de som bott på kommunernas särskilda boenden sin sista tid i livet.
Hur rimmar det med de rödgrönas omtanke om den lilla och svaga människan??Landstingsfullmäktige i Blekinge har en klar majoritet av de rödgröna. Mandatfördelningen är 24 mot 18 mellan de båda blocken.
??I november 2011 beslutade landstingsfullmäktige i Blekinge att höja landstingsskatten, tydligen räckte inte det som inkomstkälla. Vad är det som nu gjort denna akuta penningbrist i den rödgröna kassan???

I min privatekonomi, som jag givetvis förstår är en helt annan sak än ett helt landstings ekonomi är, följer jag den enkla principen mer inkomster än utgifter, samt framförhållning.?
Vill jag göra större inköp, bjuda vänner på restaurang eller andra kostnader utöver det nödvändiga, så ser jag till att det finns ekonomiskt utrymme för det. Jag går inte till min arbetsgivare och kräver högre lön på grund av ökade kostnader, i synnerhet när det inte gäller nödvändiga kostnader.

Som sagt, stor skillnad mellan ett helt landstings ansvar och mitt lilla ansvar. Men tankesättet och likheterna går inte att bortse från, har man en kassa så måste man förvalta den och utgå från den.??
Är dessutom inte bårhuset något som vi alla genom våra skattsedlar varit med och finansierat? Ska vi då inte avgiftsfritt få ta del av den relativt enkla standarden det innebär att ligga där när livet runnit ur oss, likt pengarna ur Blekinge landstingfullmäktiges kassa.??

Jag skulle kunna ha förståelse om man debiterar en kostnad till anhöriga/dödsbo då en utländsk medborgare avlider under sin vistelse i Sverige och som utnyttjar kylrummet under en tid i avvaktan på hemtransport.
Det skulle kunna fungera på samma sätt som om man blir sjuk under sin vistelse i Sverige och tvingas uppsöka sjukvård. Det känns helt naturligt för mig att om jag blir sjuk, eller dör, under utlandsvistelse så får man betala för mig till det system jag inte varit med och byggt upp.
Men att vara sponsor åt ett system där man inte ser över utgifterna utan bara ökar intäkterna, det betackar jag mig för!

??1 miljon kronor om året är en stor summa pengar, men i sammanhanget är 1600 kronor för dödsboet en större summa.?
Men eftersom man valt att endast belägga de allra svagaste i vårt samhälle med denna avgift så lär inte de orka protestera mot detta, smart strategi! Men osmaklig, oansvarigt och omdömeslöst!
?Bengt Eriksson?
Stockholm