- Opinion
- Insändare Sydöstran
- 2012-06-05 06:00
Skriv ut
En dag av samling och samförstånd
Nationaldagen står för dörren. En dag av samling och samförstånd mellan oss alla.
Vi samlas kring den blågula flaggan, symbolen för vårt lands oavhängighet och fria statsskick.
Men också en symbol för vårt svenska demokratiska samhälle, med allt vad vi värderar mest – likhet inför lagen, tanke och trosfrihet, allas lika värde oavsett härkomst, lika medborgerliga rättigheter, detta bara en del.
Ett Sverige som vi känner stolthet över – värt att fira.
Den svenska flaggan är också en symbol för våra hem och vår hembygd.
En plats som bildades för miljoner år sedan och som varit bebodd i tusentals år, vilket också de geologiska fynd som gjorts, men också av de utgrävningar av boplatser och funna gravhögar i bygden vittnar om.
Men som också förpliktar oss ett stort ansvar att dokumentera, vårda och bevara våra rika kulturskatter, som är ett arv till oss från våra fäder.
Vår flagga är också ett samlingstecken för oss alla, både i glädje och i sorg, vid en familjemedlems födelse eller annan bemärkelsedag, men också vid någons bortgång.
Ett oförgömligt minne har jag själv från mitt barndomshem i Skånes-Viby strax utanför Kristanstad. Andra världskriget var slut, freden proklamerades – mor samlade grannskapets barn till saftkalas och flaggan gick i topp.
Vi hoppades alla – aldrig mera krig, hela världen fred och alla folks frihet. Alla vet, det blev inte så.
Jag ser vår flagga avteckna sig mot Vångabergets sluttningar när färden går genom Sibbarpsdalen – eller vid besök i Gudahagen i Näsum. Eller när den speglar sig i vår hembygds sjöar – från någons sommarställe.
En flagga som hänger slak på stången i Bromölla centrums lugn, men som fladdrar ut i Gualöv med hjälp av västanvinden som drar över slättmarkerna.
Den spänns ut till bristningsgränsen när östanvinden drar in från Hanöbukten över Krogstorp, Edenryd och Valje.
När flaggan majestätiskt avtecknar sig mot Ryssbergets siluett från sina stänger i byarna nedanför, medan solen sakta går ner bakom Ivön och dess sista strålar glittrar i vågorna som kluckar mot strandlinjen i Ivetofta – då är det dags att hala flaggan från dess stång.
Och flaggan som halas tillhör inte någon den tillhör oss alla.
Bengt Nilsson
Bromölla
