En helt vanlig dag och ett helt vanligt besök i sjukvården?

??Jag hade under en längre tid känt en klump i halsen och misstänkte att det kunde var sköldkörteln som spökade. Eftersom både mamma och syster opererats för just struma och det finns en ärftlig risk hade jag ju mina aningar.
?Jag gick och tog blodprover flera gånger under cirka två års tid för att kontrollera funktionen i sköldkörteln, men alla TSH-prover - T3 och T4 var okej.?
Tiden gick och jag kände ju ändå att det inte var okej med mig. Jag ville ju få hjälp för mina besvär.

Efter två år ringde jag så till vårdcentralen igen och sa att jag skulle söka vård i ett annat län eftersom jag ju inte får någon hjälp här hemma och vill ha ut mina journalpapper. Men de hittade inga journalanteckningar som visade att jag tagit några prover tidigare.
Efter flera telefonsamtal hittas de i ett annat register, det visade sig att jag tagit totalt åtta prover tidigare. De tyckte det var bäst att ta ett nytt prov eftersom det är några månader sen det senaste togs och värdet kan ändras.
?Jag får då komma till Jan-Ove Nilsson som äntligen skickar iväg mig på ultraljud och CT-röntgen, tack, tack Jan-Ove.??
Efter ett par veckor får jag komma in på VC igen och träffa en läkare som lite hurtigt säger vi har hittat en tumör på sköldkörteln som är 2x4 cm stor.
Jag undrar såklart om den är malign. Han svarar att det brukar de inte vara men vi får avvakta provsvar.

Läkaren pratar med mig säkert en halvtimme men jag hör inte vad han säger. Tumör?
Några mycket oroliga veckor följer kan jag säga. Beskedet jag sen får är att den inte verkar farlig, men de kan ju inte ge 100 procent garanti förrän de fått ut och analyserat knölen.
Jag kommer att få en tid så jag får träffa kirurg - läkaren innan jag ska opereras.
?Efter några veckor (någon månad) får jag åka bort och träffa Asa Cetti som ska utföra operationen. Jag får fullt förtroende för henne och blir väldigt fint bemött.
Hon talar om hur operationen kommer att gå till och vilka föreskrifter jag ska ha efteråt. Jag får ställa frågor på det jag undrar.

??Dagen D. ?Så är det då äntligen dags. Klockan 8.15 är det min tur, och klockan 8.16 blir jag inkallad av en sköterska till ett litet rum där jag får byta kläder till en rock och långa gosiga strumpor som går ända upp på låren.
Hon tycker jag verkade vara lite förkyld och ger mig näsdroppar (jag vågade inte yttra det eftersom de kanske hade ställt in operationen då).
?Kirurgen, Asa Cetti kommer också in och pratar med mig och jag är inte särskilt orolig inför operationen faktiskt, har hört från flera håll att hon är superduktig och specialist på sköldkörteln och det gör mig trygg.?

Jag får sen marschera in i förberedelserummet där jag får en grön mössa på huvudet, så vackert! Sen körs jag in i operationssalen där hela operationsteamet väntar. Jag blir så väl bemött av all underbar personal.
En mask för munnen, först bara med syrgas – sen – minns jag inget mer förrän jag vaknar upp på postop. Klockan är 12.15.
?Personalens bemötande här är helt fantastiskt, underbara människor som verkligen har hamnat på rätt plats – ett jättefång rosor till er.
?Så småningom rullas jag iväg till Avd. 49?. Här blir jag också vänligt bemött.?

En liten(stor) incident bara som INTE är sjukvårdens fel. ?När personalen ska fälla ner fotändan på min säng, rasar huvudändan ner och där ligger jag nyopererad, men flyger ju såklart upp från sängen och blir lika förskräckt som personalen. Det känns som sängen reser sig rakt upp precis som Titanic gjorde när den sjönk till botten.
Tankar som: vad ska hända härnäst, blir sängen en fälla och klämmer ihop mig totalt, ingen trevlig händelse kan jag säga.??Men kära politiker, spara gärna in lite mer i sjukvården. Varför inte lägga patienterna på madrasser direkt på golvet det måste ju bli billigt.
Jag önskar bara att ni själva skulle drabbas av nedskärningarna, men det har ni säkert sett till att ni inte blir. Det blir säkert finfin vård i privat regi för er del, eller???

Kirurgen kommer och meddelar att storleken på knölen var betydligt större än de väntat och också inflammerad därför var det ganska trångt i halsen när jag skulle intuberas. Och det känns kan jag lova.?
Men allt gick bra och jag är glad att det är över nu.
En undran bara:? VARFÖR kan inte läkarna lyssna på patienten??
VARFÖR kunde ni inte tagit ultraljud och röntgen tidigare så hade jag kanske sluppit att ha besvär under så lång tid.??
Ann-Mari Mathsson?
Asarum