En unken doft av klassförakt

När Ann-Marie Pålsson, docent i nationalekonomi, 1993 presenterade iden om att kostnader för hushållsnära tjänster skulle kunna bli avdragsgilla gick det socialdemokratiska etablissemanget i taket och drog igång kampanjen mot ” Pigavdraget ” som de föraktfullt döpte det till.
När välbeställda etablerade socialdemokrater införde begreppen pigdebatt och pigavdrag trodde de säkert att det skulle gå hem i de röda salongerna. Men det har slagit hårt tillbaka. Det har avslöjat en nedlåtande attityd till vissa viktiga arbetsuppgifter och flera yrkesgrupper.

Högavlönade partiarbetare talar om ”pigor ” och en unken doft av klassförakt känns igen.
Regionrådet Mats Johansson talar den 27 februari om att han är tveksam till att behålla pigavdraget.
Än mer skrämmande är Annacarin Leufstedts uttalanden i sina torftiga inlägg. Hon visar sitt förakt för dem som städar åt andra.
På lasaretten har vi yrkeskunniga städare som städar åt andra. Men deras yrkeskunnande avfärdas med att ”alla kan både tvätta och köra runt med dammsugare.”
Kan hånet mot en viktig yrkesgrupp, där kunskaperna är viktiga, uttryckas tydligare?

Dessbättre finns det ett antal socialdemokrater liksom S-ordföranden i Stockholm, Mikael Damberg, som insett att den tidigare hållningen är till stor skada för partiet.
En glädjande uppfattning men det kommer att ta tid innan det lokala etablissemanget i Blekinge inser detta.