Skolbibliotek - räddare i nöden

Det talas bland annat om nedskärningar inom skolbiblioteksverksamheten som en av få möjligheter att dra ner på skolans kostnader i det prekära ekonomiska läge kommunerna har hamnat i.
Det är märkligt, när man betänker i vilka lyriska ordalag, som bibliotekens betydelse för undervisningen beskrevs under 1990-talet, och vilka satsningar som då gjordes på många håll för att stärka bibliotekens möjligheter att bli en integrerad del i pedagogiken.
Eleverna skulle skolas i informationssökning utanför de vanliga läromedlen, som sågs som alltför tillrättalagda och begränsade.

Idag verkar dessa tankar vara bortblåsta. Biblioteken är bland det onödigaste som finns i skolan. Dem kan man skära ned först och mest av allt. Flyktigheten i de pedagogiska visionerna förnekar sig inte i den svenska skolan.

Det märkligaste är, att ingen ser de ekonomiska möjligheterna med ett välutrustat skolbibliotek, när besparingarna hyvlar fram genom skolans budget.
Bibliotekets resurser kompenserar nämligen neddragningar av till exempel läroböcker och datorer. Många skolbibliotek är välförsedda med facklitteratur som man investerat i under goda år. Man har ofta också satsat på tillgång till tidnings- och tidskriftsarkiv i olika databaser.
För vissa ämnen är biblioteket i själva verket en räddningsplanka över den nuvarande förhoppningsvis tillfälliga ekonomiska klyfta som uppstått.

Därför är en nedrustning av biblioteken helt malplacerad i dåliga tider.
Det finns i stället all anledning att börja utforska vad skolbiblioteken har att erbjuda och använda det och lära eleverna att använda det - enligt de pedagogiska riktlinjer som biblioteken byggdes upp efter för inte så länge sedan. Om nu inte den ambitionen var bara tomt prat.