Vilken är medias roll?

Kvällstidningarna verkar ha satt som mål att sänka politiker. De nosar och nosar tills de får vittring på något som kan leda till säljande rubriker, helst flera veckor.
Det är naturligtvis viktigt, helt rätt och riktigt, att media granskar makthavare och avslöja för allmänheten om makten missbrukas, men var finns proportionerna i dessa mediedrev?

Om inte spåret leder till något riktigt stort och smaskigt köttben så blåser de likväl upp en historia till hårresande proportioner och kryddar texten med negativa ordval, vars största syfte verkar vara att underminera förtroendet för de politiker som vi i demokratiska val utsett att leda landet.
De söker kritiska politiker i det aktuella partiet och bland de politiska motståndarna.
De färgar rubriker i svart, med kris och sjunkande förtroende och bekräftar resultatet av sin negativa kampanj genom att köpa förtroendemätningar. Och vi läsare som nästan drunknar i dyngan, vi går på det gång på gång, eftersom vi sällan får tillgång till någon annan version av historien.

Ta bara exemplet om Näringsdepartementets konferens kombinerat med julfest. Den beskrivs av Aftonbladet som en glitter- och glamourfest.
Visst, alla anställda i Sveriges avlånga land kanske inte blir bjudna på julmiddag av sin arbetsgivare, men det är heller inget ovanligt.
En julbuffé med vin, alternativt öl, samt kaffe för 505 kronor per person är ingen anmärkningsvärt hög kostnad och ryms dessutom inom regelverket för intern representation. Eftersom hela personalen, 310 anställda på departementet, deltog innebar det förstås att totalsumman blev hög.
Sedan är frågan vad som ska betraktas som konferens respektive representation och hur det ska moms redovisas. Där har departementet följt gängse praxis. Men om praxis är fel är det viktigt att Skatteverket och andra som kan reda ut vad som ska gälla också får möjlighet att göra det.

Annie Lööf har också kritiserats för Tillväxtverkets interna representation. Detta trots att hon av många hyllades för att hon hanterade situation som uppstått handlingskraftigt.
På Tillväxtverket hade man inte hållit sig till regelverk vilket ledde till att näringsministern avsatte myndighetschefen. Även om myndigheten lyder under Näringsdepartementet och får sin budget och sitt uppdrag genom dem så har inte en minister rätt att detaljstyra dess verksamhet.
Hade Annie Lööf som Näringsminister agerat i frågor som låg inom ramen för myndighetens ansvar hade hon riskerat att bli anmäld till Konstitutionsutskottet för ministerstyre.

När Tillväxtverkets brister uppmärksammades av Aftonbladet gav Näringsministern alla underlydande myndigheter, inklusive det egna departementet, i uppgift att gå igenom alla sina respektive fakturor för att försäkra sig om att all ekonomisk hanteringen följer regelverket.
Bland 9000 fakturor på departementet hittade man två fakturor som blivit fel och dessa rättades då omgående.
Vi har stort förtroende för vår näringsminister Annie Lööf. Hon är en garanti för en öppen politik som tål att granskas.
En av medias roller ska vara att granska makten. Även fortsättningsvis är vi alla betjänta av att detta sker. Men då vill vi kunna lita på att granskningen sker och rapporteras professionellt och förtroendeingivande.
Magnus Larsson
Distriktsordförande (C), Blekinge
Karin Nilsson
Riksdagsledamot (C), Kronoberg