Kontroller kan göras på olika sätt

Först som sist: vi ska ha en fiskerikontroll, inte tu tal om saken. Men frågan är hur kontrollerna ska gå till? Häromdagen skrev vi om en fiskare på Lister som hade glömt att skicka in sitt loggboksblad inom de föreskrivna 48 timmarna. Han hade helt enkelt glömt pappret i kavajfickan på båten. Han behövde inte kavajen förrän ett par veckor senare. Då hittade han pappret.

Så som reglerna föreskriver fick han betala en ”avgift” på 2 000 kronor trots att han bara fått fisk till ett värde av 400 kronor. Men som alla svenskar oftast säger: regler är regler. Visst får man då stå för sin glömska. Den berättelsen innebar att en hel del andra situationer kom att diskuteras. När man hört flera fiskare berätta samma historier börjar man undra om det är skrönor, eller verkligt inträffade händelser?

Att fråga kontrollanterna lönar sig knappast, eftersom de endera kommer att säga att "regler är regler" eller också att fiskarena ljuger. Men det må ändå vara tillåtet att återberätta några händelser.

Till regelverket hör att fiskaren ska rapportera när de lämnar hamnen och två timmar innan beräknad återkomst. Men en fiskare råkade ha medvind så han kom in i hamnen tio minuter för tidigt. Han gick i land och hämtade lite lådor och väntade på att kontrollanterna skulle stiga ur bilen. De satt nämligen redan och väntade på kajen när båten kom in.

När fångsten var kontrollerad enligt konstens alla regler fick fiskaren veta att han skulle rapporteras eftersom han kommit in tio minuter för tidigt. Vad spelade det för roll? Kontrollanterna kunde ju följa hans minsta rörelse från det han dök upp i ”hamnahålet”.

En annan fiskare gjorde samma sak, rapporterade sin ankomst, men fick problem med motorn så han kom tio minuter för sent. Det blev rapport och böter. Flera sådana fall finns.

Men det är inte alltid fiskaren som gör fel, även om alla tycks utgå från det. I en av rapporterna hade kontrollanterna uppgett att fisken lossades i en helt annan hamn än den där båten och lasten fanns. De visste alltså inte var de befann sig. Sådant får ju fiskarena att skaka tvivlande på huvudet.

En annan gång kontrollerades en fångst som fiskaren hade vägt ombord på båten. Kontrollanterna var inte överens med fiskaren eftersom deras våg visade något annat. Rapport skulle skrivas, men sedan upptäcktes att det var kontrollanternas våg som visade fel vikt.

Historierna kunde mångfaldigas men frågan måste ju bli om inte det här med tidsgränserna drivs in absurdum? Det kan ju hända saker på sjön som gör att man kommer senare än beräknat och som synes också tidigare. Det måste ju finnas rimlig marginal för det oförutsedda, allra helst som det handlar om två timmars gång mellan rapport och ankomst till hamn. Ringer man tidigare eller senare än två timmar så är också det fel.

2009 var första året med det här kontrollsystemet och i hela landet har 155 fiskare fått betala för sina regelbrott. Men det är inte så att kontrollanterna skriver ut en böteslapp på stället utan fiskaren får möjlighet att yttra sig över den föreslagna åtgärden. Om sedan Fiskeriverkets tjänstemän anser att de anförda invändningarna inte håller så är det Kammarkollegiet som driver in pengarna. Det är alltså inte Fiskeriverket som tar avgifterna.

I Blekinge är det gissningsvis ett 20-tal båtar som drabbats av rapport och "avgifter". Slarv och rent fusk ska naturligtvis beivras, det tycker även fiskarena, men trakasserier av det här slaget borde inte förekomma. Det gör ju inte att respekten för kontrollverksamheten växer, tvärtom.

Inga-Lena Fischer

opinion@blt.se