Musikkåren har satt djupa spår

Jag blev oerhört glad och lycklig när jag fick veta att militärledningen tagit sitt förnuft till fånga och beslutat att behålla Marinens musikkår i Karlskrona. Det är där den hör hemma, inte i Stockholm som man tidigare tänkt.
Jag började som musikelev vid Kungliga Flottans musikkår i Karlskrona den 1 februari 1948 och muckade som musikfurir i maj 1954. Ingångslönen för en musikelev 1948 var 25 kronor i månaden. På den summan drogs tre kronor i skatt, så nettolönen var således 22 kronor.
Å andra sidan hade vi ju fritt uppehälle, mat och logi på dåvarande kasern ”Ankarstjerna”.
Man tog särskild hänsyn till oss som var unga (jag var 14 år 1948) genom att vi fick extra förplägnad varje eftermiddag i matsalen. Mjölk och bullar som tanterna i matsalen såg till att vi fick oss till del. Ibland blev det lite extra, exempelvis äppelkaka med vaniljsås.
Dessa år med musikkåren har satt djupa spår i mitt fortsatta liv. Hela tiden därefter har jag haft blåsmusik som hobby.
Alla musikmarscher på lördagarna genom Karlskrona, alla konserter?–?ofta två gånger i veckan?–?i snäckan i Hoglands park är oförglömliga minnen.
På den tiden var Flottans musikkår en av landets största och bästa med John Skoglöf som musikdirektör. Vi var periodvis 45 musiker. Korum varje lördag i Amiralitetskyrkan med en oktett.
Vi stod intill Rosenbom och spelade marschmusik när alla –?uppåt 800 soldater – gick in i kyrkan. Sedan hade vi bråttom upp på läktaren för att spela till psalmsången.
Det förekom så kallad sjökommenderingar sex månader i taget. Det var en oktett som blev förlagd till någon av de stora kryssarna Tre Kronor och Göta Lejon där chefen för Kustflottan hade sin stab.
Oktetten repeterade på förmiddagarna och skötte expeditionsarbete på eftermiddagarna.
När jag började fick jag en personlig lärare, en underofficer som hette ”Fidde” Hallberg. Han skulle lära mig att spela tenorbasun.
Jag utrustades med en basun och ”Arbans” stora lärobok i trumpet- och basunspel. Lärarna växlade och under en tid hade jag den legendariska tenorbasunisten ”Hattis” Dahlskog som lärare. Vilken gudabenådad basunist. Han kunde alla marscher utantill när vi marscherade och hans vackra tenor­basunstämma sjöng genom gatorna i Karlskrona.
Efter några år tyckte musik­direktören att jag skulle övergå till att spela eufonium, vilket innebar att jag fick en ny lärare, Robert Sjölin, som alldeles nyss hade tagit sin musikdirektörsexamen vid Musikaliska Akademin i Stockholm.
Den fina musikutbildning jag fick vid Kungliga Flottan har jag haft mycket stor glädje av under hela livet. Överallt där jag bott och arbetat har jag spelat i någon amatörmusikkår eller grupp.
Direkt efter ”muck” 1954 började jag arbeta i Stockholm. Då spelade jag med Bolinders musikkår i Kallhäll och en period med FBU:s musikkår i Stockholm.
När jag 1962 flyttade till Gävle, där jag fortfarande bor, började jag först i Skutskärs musikkår, sedan Bomhus musikkår i Gävle och sedan 1973 i Hemvärnets musikkår i Gävle.
Jag är fortfarande aktiv i Flygvapnets Hemvärnsmusikkår här i Gävle och hade konsert så sent som söndagen den 7 december.
Eftersom jag har bröder i Karlskrona och andra släktingar i Bräkne-Hoby, brukar jag minst en gång om året åka ner till Blekinge och då alltid vid en tid, då jag har möjlighet att kunna lyssna till Marinens musikkår.
Genom föreningen Marinens musikkårs vänner, där jag varit medlem under många, många år, får jag information om spelprogram m?m.
I september 2008 var jag nere när musikkåren hade sin Vasaskjuls-konsert. Vilken underbar upplevelse. Känslan går inte att beskriva.
Då pratade jag för övrigt med flöjtisten Katja Wisén som härstammar från Skutskär och spelat i Skutskärs musikkår.
Nu önskar jag och säkert alla som visat sitt stöd för Marinens musikkår att musikerna får arbets­ro för att kunna fortsätta att utveckla både musikkåren och blåsmusiken. Det går inte att återkomma vartannat år med förslag på nedläggning. Försvarsledningen måste skärpa sig.

Ingvar Hansson, Gävle