Skolan är som samhället

Skolan är nog svenskarnas käraste diskussionsämne. I veckan som just går mot sitt slut har vi fått ett antal rapporter som bevisar vårt engagemang. Men samtidigt förekommer det incidenter som pekar på en allt råare miljö i skolan.

Så fick polisen i Stockholm åka till en av stadens skolor i torsdags och avvärja ett bråk. Personalen ringde polisen när de inte kunde hantera situationen. Ingen blev skadad, men en person ska ha varit hotfull och det hela resulterade i en anmälan om olaga hot.

I går åtalads en 16-årig elev vid ett gymnasium i Vetlanda för försök till dråp alternativ grov misshandel sedan han i matkön hade knivhuggit en annan elev i bröstet och magen. Den skadade fördes till sjukhus men skadorna bedömdes inte som allvarliga.

Det är inte första gången det händer, och diskussionen om väktare i skolan har pågått i flera år. Ingenting tycks hjälpa oavsett hur många mobbningsplaner som tagits fram. Är det inte grova könsord så kan det vara rena dödshot, eller som på Thörnströmska gymnasiet i Karlskrona där flickorna blev sextrakasserade.

Det sorgliga är att som samhället omkring är, så är också skolan. Om mobbning förekommer i vuxenvärlden så varför skulle den inte förekomma i skolan? Mobbing på arbetsplatser hör vi talas om, tyvärr alltför ofta, och den trista sanningen är ju att det är nästan vanligare i skolan.

Till detta kommer skolket. Det har gått så långt att föräldrar har dömts att betala böter därför att deras barn har skolkat från skolan. En rapport från Skolverket i onsdags visade att 1 650 elever i grundskolan var frånvarande mer än en månad under förra året.

Vi har skolplikt men det verkar bara vara några bokstäver i en lagparagraf, för är det inte skolk som i den aktuella rapporten, så är det medveten "familjefrånvaro". Skolverket har nämligen också gjort en enkät om extraledigheter runt om på landets skolor.

Då visade det sig att omkring 11 000 elever hade begärt och fått långledigt för resor med familjen eller andra "enskilda angelägenheter". Man kan beviljas ledigt, men med högst 10 dagar på ett läsår. Skolverket konstaterar att så många långledigheter som 11 000 är ”anmärkningsvärt”.

Förr, om man nu kan tillåtas återvända till den mossiga forntiden, gjorde familjerna under läsåret möjligen en resa under sportlovet, eller på höstlovet. Övrig tid befann man sig i skolan, utom när man var sjuk. Då innebar ”plikt” uppenbarligen något annat än det gör idag.

Men skolan blir ju som samhället runt omkring. Stressade föräldrar, struliga familjeförhållanden, kriminalitet och missbruk är ingenting som man kan vaccinera barn och ungdomar mot. Tyvärr.

Det fortplantar sig in i skolvärlden. Det har visat sig att också droger tar sig in i skolan. Det är mot den bakgrunden som slumpmässiga urinprov i skolan har diskuterats. Men det är alltför integritetskränkande, och har hittills avfärdats.

Därför är det ett intressant förslag som folkpartisten Emanuel Norén i Olofström kom med i går. Han föreslår knarkhundar i skolan. Det är inte så dramatiskt som det kan låta. Norén tänker sig att hundarna ska kunna söka i skolan när eleverna inte är där, och att det bara är rektor som får veta var hunden har markerat.

Själva nosandet skulle ju inte kränka den enskilde elevens integritet, så tillvida är det mer tilltalande än urinprov, men frågan är ju sedan vad rektor gör med informationen? Det är väl inte hunden som är problemet, det är ju fortsättningen. Och är hundnosarna verkligen 100-procentigt tillförlitliga?

Ett misstag och en felaktig anklagelse är långt mer kränkande än någonsin ett urinprov.

Men alla förslag som kan leda till en bättre miljö i skolan är välkomna. Vi kan inte bara rycka på axlarna och resignera.

Inga-Lena Fischer

opinion@blt.se